MATSALEN

Jag vet inte om det var tristess eller någon form av uppmärksamhetsstörning som i princip alla killar led av i mellanstadiet, när man började med matätartävlingar.
Kanske var det även någon form av revolt mot de strikta reglerna om maten. Till en början fick man ju inte ta hur mycket man ville, detta märkes tydligast när det vankades hamburgare med bröd. Mattanterna med supernazihaggan ”Sur-Pia” i spetsen övervakade det hela noggrant och när eleverna radade upp sig i matkön förklarades tydligt att man endast fick ta 1,5 hamburgare. Frågan är väl om det inte blev dyrare för skolan att ha en anställd som stod och skar hamburgare och hamburgerbröd i två delar till hela skolan på fredagar än att låta eleverna trycka i sig två burgare?!
Att kasta mat ansågs lika allvarligt som mord och rån på den tiden. Jag vet inte hur många gånger Håkan Karlgren med en servett försökte dölja att halva hans ”Grönsaksfat” inte slank ner i magen utan var avsedd för resthinken och så klart blev påkommen och bannades, eller tvingades återvända till bordet för att peta i sig allt. ”Britt i pingisrummet” övervakade att allt gick rätt till, men eftersom hon var gammal och gaggig och ibland kanske råkade kolla bort, så tog man sats för att försöka dumpa rester (vid något tillfälle var jag så stressad att jag lämnade matsalen och sprang ut i korridoren helt ovetande som att jag glömt att ställa från mig brickan som satt som fastlimmad i händerna).

Matätartävling var det ja. Vem som kom på denna ide´ har jag inget minne av, men de flest var med (endast killar dock). I regel tävlade man bord mot bord och det var såväl lagtävlingar som individuella prestationer som mättes. ”Möla macka” var det enklaste sättet att tävla. Där hade lärare och mattanter inte en chans att hålla eleverna i schack, då ”mackbordet” var en frizon som inte hade övervakare (kan ha varit därför man ibland kunde se Lars-Göran stå och slicka på den smörkniv som alla använda, för att sedan mosa ner den i smörpaketet igen).
För att enklast hänga i sig så många som möjligt gjorde man feta ”lager-på-lager-konstellationer”, Larsa vill jag minnas stal showen med en nonchigt fet mackhög på 12 lager.
”Mjölkdrickartävlingen” var dock lite värre. När en mjölkliter var slut fick den som tog ”slumpen” gå till matdisken för att hämta en ny. Hade mattanterna koll på från vilket bord ynglingen kom rännandes så kunde det ibland bli kalla handen, men det fanns självklart kryphål.
Att skicka någon utomstående, helst tjej, att hämta mjölk till ens bord fungerade ett bra tag. Rekordet blev vad jag kan minnas åtta liter på ett bord med sex pers, det slutade dock med att mattanterna kom på oss och mjölken drogs in helt och hållet i några veckor som kollektiv bestraffning.

I högstadiet fanns inga regler om hur mycket man fick äta. Antagligen för att dessa regler hade totalnonchalerats av eleverna om de satts upp. Detta ledde till att vissa gjorde sig roliga genom att t.ex. 25 kroppkakor när det stod på menyn, även fast de hatade skiten. Matkrig var också något som fick ett uppsving under denna period. Mattanterna borde rimligen ha anat vad som stod inför dörren när en liten kille som David Roslund tog 15 potatisar till sina färsjärpar, men det var svårt för dem att agera övervakare då de antagligen hade fullt upp, dessutom åt lärarna i ett separat rum, så det var fritt fram.
Matkastningen hade olika inriktningar. Den ena var att bara ”slentriankasta”, då gärna så långt bort från sitt eget bord som möjligt (Larsa fick en gång en potatis rätt i mjölkglaset av Magnus Wiklund som satt i andra änden av matsalen) då avsikten inte var att få motanfall. Man kunde också kasta prick, där var de stora lamporna med runda pappskärmar ofta ett hett byte. En köttbulle skar igenom pappen med ett rafsande ljud och stannade oftast inne i lampan.
Det regelrätta matkrigen urartade i regel alltid och slutade med att elevrummets värd eller en vaktis (farsan var vaktis, en av anledningarna till att jag höll mig från matkastande) kom och bröt in, så det var inte så ofta det skedde.

Andra djävulskap som hände i matsalen var:

Att släppa ner en matkniv i luftventilen vid fönstret. Skolledningen måste ha börjat misstänka något tycker man, då det varje dag borde ha minskat drastiskt i knivförrådet.

Att bara gå och lämna brickan på bordet när man ätit klart (detta var bara något för de mest levnandströtta och jävliga eleverna)

Att lämna alla ben och skit från den grillade kycklingen på ett fat, som den som var senast att ta sig från bordet när alla ätit upp tvingades ta med sig.

Att öppna en filmjölklsliter, vika in fliken och sedan vända den uppochner så att den som skulle ta komma att ta den skulle hälla fil över hela golvet och förhoppningsvis sig själv.

Att trycka in mat i en liten lucka längs ena kortväggen där det fanns strömuttag och andra elektriska prylar och sedan, någon vecka senare kollat hur det gått för korvbiten eller potatisbullen.

Att hälla i ”något dumt” i de stora behållarna för vatten och juice. En några år äldre kille råkade tydligen ut för helvetet att dricka massa laxeringsmedel, sket ner sig och blev hemma från skolan i många dagar.